OUTFIT- “Mår du aldrig dåligt?”

outfit, pencil skirts, turtleneck, hat, sandraemilia 3

outfit, pencil skirts, turtleneck, hat, sandraemilia 2

outfit, pencil skirts, turtleneck, hat, sandraemilia 4

outfit, pencil skirts, turtleneck, hat, sandraemilia 5

outfit, pencil skirts, turtleneck, hat, sandraemilia 6

outfit, pencil skirts, turtleneck, hat, sandraemilia

Hej på er! Det är inte ofta jag uttrycker känslor i denna blogg och gör jag det är det oftast positiva sådana. Men jag fick kommentaren “alltså mår du aldrig dåligt?”. Jag skrattade lite för mig själv och tänkte, jamen det är väl klart som fan att jag gör! Ingen kan gå runt jämt och ständigt och bara må bra? Hur ska man då veta hur bra man egentligen har det 😉 Jag har självklart dåliga dagar och även nån gång ibland riktigt dåliga dagar. Jag tål inte till exempel stress längre (det kan jag om det finns intresse för skriva om i ett annat inlägg) och kan när det blir för mycket känna det som en enorm klump i magen som drar ända från halsen, via hjärtat och ner i magen. Jag kan självklart känna mig deppad när jag inte känner inspirationen flödar till att skriva blogginlägg, det kan rent av ge mig ångest att känna att bloggen inte duger! Andra bara producerar och producerar och mitt “bliir int ti naa”. Det kan vara en dag då allt bara går åt skogen, jag saknar min döda far och jag bara känner att jag vill sätta mig på golvet och bara gråta. SJÄLVKLART kan även jag må dåligt ibland! Och ni skulle se mig när jag får min mens… Alltså de där 2-3 dagarna där i början…. Alltså bara tanken på hur jag kan må när jag har mens får det att göra ont i hela mig….

MEN jag måste verkligen påpeka att jag troligen är en av de mest positiva människorna ni kan träffa på! Det finns nog en orsak till att jag kanske upplevs som väldigt glad här i bloggen och det är för att jag också är det! Sist och slutligen krävs det ganska mycket för att få mig på riktigt dåligt humör. Jag är så förbaskat positiv till livet och tror verkligen på att allt fixar sig och tycker att allt här i världen är så ljuvligt, haha. Oftast så märker jag inte ens att något/någon är störande innan någon annan påpekar det till mig om det/den personen… Haha!

Och jag måste erkänna att jag har otroligt svårt för riktigt negativa människor! Sådana som alltid suckar å klagar… Jag befann mig i en sån situation för ett tag sen där människorna jag var med då vid det tillfället (halvbekanta) hann häva ur sig så mycket skit, negativitet och klagan att jag bara kände att jag ville därifrån. Usch jag förstår inte hur man orkar med sig själv om man är en sån som bara ser allt från en negativ synvinkel! Ibland måste man så klart få klaga av sig men det FINNS EN GRÄNS!

Sen måste jag faktiskt också erkänna att jag har svårt att förstå mig på psykiska sjukdomar….Jag förstår bara inte hur man kan vara så deppig att man inte orkar med nånting…. Men det är för att jag själv har så himla enkelt för att vända något dåligt till positivt och då tror jag ju att alla andra också har samma viljekraft! Men det här är inget jag vill gå längre in på för jag vet att det finns otroligt många där ute som mår extremt dåligt och här kommer jag säkert också få några sura kommentarer nu… Men ni måste förstå att jag känner så här för att jag själv är så himla duktig på att rycka upp mig själv och se det positiva! Så ni får absolut inte ta illa upp! För jag har själv upplevt mycket negativitet i mitt liv som kanske inte har varit så roligt, värst när min pappa dog, men redan några dagar efter att han dött så kunde jag känna att det här är något som stärker mig och kommer göra mig oövervinnerlig! Så då kanske ni kan förstå att om jag kände så efter att min egen pappa dött (och då var jag bara 19 år gammal) så har jag svårt att förstå mig på människor i min närmiljö som mår väldigt dåligt och inte tycks ta sig ur det….

Jaaa men nu känner jag att det är dags att sätta punkt för mina tankar och känslor i detta inlägg. Hoppas ni tycker det var intressant läsning och visst har jag snygg hatt, hehe!!! Köpte den förra vecka på Vero Moda och jag är så nöjd! Går med den på här hemma också, haha….

6
Follow:

10 Comments

  1. 07/09/2016 / 20:50

    Psykiska sjukdomar är sjukdomar som alla andra. Det handlar inte bara om viljestyrka utan det kan kräva år av medicinsk behandling och i värsta fall går det inte ens att behandla och en person får leva med det livet ut. Lika lite kan du tänka dig frisk från en psykisk sjukdom som du kan tänka dig frisk från en njursjukdom. Man behöver inte ha upplevt något svårt i livet alls för att insjukna i depression t.ex.

    • Sandra Holmäng
      07/09/2016 / 21:25

      När du ställer det så där så känns det ju faktiskt lite enklare att förstå! Men jag har ändå så svårt att förstå att man bara kan börja må dåligt och sen stannar i det stadiet. Och jag menar veeerkliiigen inget illa med det jag skriver utan verkligen bara det, att jag har så svårt att förstå det! Och som jag skrev så är det, just nu i alla fall, så långt ifrån att drabba mig så därför blir det ännu svårare.

  2. 07/09/2016 / 22:05

    Woow Sandra superfina bilder<3 Både outfiten och bilderna i sig! Intressant inlägg också ! 🙂

    • Sandra Holmäng
      08/09/2016 / 07:50

      Tusen tack snälla du! 🙂 <3 Kul om du tyckte det, är ju kanske inte så ofta man får se sånt här i den här bloggen 🙂

  3. Elin
    07/09/2016 / 22:27

    Förstår precis hur du menar, psykisk ohälsa är omöjligt att förstå om man själv inte upplevt det. Jag tänker precis som dig, att det handlar om viljestyrka, men samtidigt VET JAG att det inte gör det och då har jag liksom på nåt sätt fått acceptera att jag inte förstår =)

    • Sandra Holmäng
      08/09/2016 / 07:51

      Jaaa men precis 🙂 för klart jag också vet.. Men jo precis, man måste bara acceptera att vissa saker går det inte att förstå förrän man då kanske upplever det själv eller har nån i ens närmiljö som drabbas! Tack för din kommentar! 🙂

  4. 07/09/2016 / 23:25

    Fint att du delar med dig av dina tankar om att må dåligt och ha sämre dagar. Alla är vi olika. Vissa har fler “dåliga dagar” än andra, och vissa har turen att vara helt och hållet skonade från psykisk ohälsa. Oavsett vilket är det inget att skämmas för och huvudsaken är att var och en respekterar varandra. Fortsätt att vara dig själv <3

    • Sandra Holmäng
      08/09/2016 / 07:53

      Nämen precis! Oh tack du skriver så för det känns ju lite läskigt att lägga ut sånt här! För jag menar ju verkligen inget illa och jag dömer ingen. Det är bara ren fakta att jag kan inte förstå för att jag själv är så långt ifrån det…
      Tack <3

  5. 09/09/2016 / 11:50

    Vad fint skrivet <3

    Och jo, det är jättesvårt att förstå psykiska besvär. Jag är också positiv till min natur, och ändå drabbades jag av depression. Sjukdom är sjukdom, att ha en depression är inte samma sak som att vara "deppig" eller nere. Jag var inte ens särskilt ledsen. Jag var liksom bortom stress och sorg, det stadiet var passerat. Kroppen bara slutade fungera till sist… eller förstås fungerade hjärtat osv., jag lever ju 🙂 men det gick inte att vara uppe annat än korta stunder. Tankarna fungerade inte, hela världen snurrade och jag kunde inte annat än sova eller ligga och glo. Däremellan var jag uppe och åt, gick på wc, duschade, men jag klarade inte alls av att t.ex. gå ut och gå. Och då hade jag ändå en såpass lindrig depression att den var på 4-5 på en skala av depressionssymtom från 1 till 10, 4-5 är gränsen för när det räknas som klinisk depression… Jag tänkte att jag inte har depression, jag har träffat verkligt deprimerade patienter och jag visste att jag inte var "sån". De ser allt så totalt svart och allt är liksom omöjligt, ofta har de självmordstankar osv., så djupt kom jag aldrig.

    Men förstå det, det tror jag inte man kan göra förrän man själv är där <3 huvudsaken är att man respekterar att psykiska sjukdomar finns fastän man inte kan sätta sig in i hur det är att ha en sån, och det vet jag att du gör <3

    • Sandra Holmäng
      09/09/2016 / 13:40

      Jaa oj det är så märkligt hur det kan drabba VEM som helst! Och det är så störande när till exempel cancer är så lätt att förstå, det är ju en skadlig cellförändring, så det känns så självklart att man kan drabbas av det. Men psykiska sjukdomar, näää det är märkligt!
      Skönt att du ville dela med dig lite <3
      Jaa absolut! Som jag skrev tidigare, mina ord här var aldrig tänkt som något elakt utan bara för att dela med mig att det är något jag inte förstår.

      Tack! 🙂 <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *