Det var för några dagar sen jag blev inbjuden till facebook gruppen #dammenbrister. Jag insåg snabbt att det var en följd av hashtaggen metoo men för oss kvinnor i lilla ankdammen i Svenskfinland. Då hade jag egentligen inte tid till att sitta och läsa alla upplevelser som lagts ut, men blicken fastnade och jag kunde inte sluta läsa eller sluta fasas över vad flickor och kvinnor i min omgivning har fått stå ut med. Och det värsta är väl att man inte blev förvånad över all skit som hänt…

Redan när #metoo startades tyckte jag att det var det bästa som hänt på länge, men kände rätt snabbt att det kommer kanske inte att ha en så stor inverkan här i Svenskfinland eftersom “vi ju har det så bra här och vi är ju så jämlika” som man fick höra från alla håll och kanter när #metoo växte…
Därför var det en lättnad när jag blev bjuden in till #dammenbrister och jag insåg, här är nu vår chans att visa att även Svenskfinland har sina problem på jämställdhetsfronten!

Jag vet inte hur länge jag satt och läste. Men ilskan bubblade in i mig och jag visste faktiskt inte vart jag skulle ta vägen. Klart att jag känt till att mycket skit har hänt, men att nu få läsa de grövsta historierna från bekanta, vänner, jaa till och med goda vänner, det var mer än vad jag hade förväntat mig.

Att de sjuka upplevelserna har inträffat på skolor jag har gått, på arbetsplatser jag besökt, restauranger, hotell… Ja det är för mycket att ta in.

Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den här ilskan, jag vet bara att jag måste göra nånting och första steget är att dela denna artikel och sidan där alla (anonyma) historier sätts upp.

Och det jag också vill säga med detta inlägg är att nu får vi inte släppa #metoo eller #dammenbrister! Nu måste vi stötta varann och se till att medvetenheten om detta ämne ökar! Flickor, kvinnor, vi måste prata öppet om det vi blir utsatta för och alla, både män och kvinnor där ute måste se till att alla dessa sexuella övergrepp och brott får ett slut! Jag vet att det inte går att få ett slut på det, men mer medvetenhet om ämnet gör att det minskar!

Och jag måste också säga att jag är så glad över att de män jag har och har haft i min närmaste omgivning är väluppfostrade män med ett klart huvud som förstår att behandla alla lika!

Men det är också deras ansvar att se till att de sexuella övergreppen minskar! Det är deras ansvar att prata med sina bästa polare och få dem att förstå att kvinnor, och såklart alla människor, ska behandlas med respekt! För vi kvinnor kan inte ensamma dra det här kriget! Även männen med vett i skallen måste förstå att hjälpa till!

För tillsammans kan vi göra skillnad! Och inget barn, ingen tonåring, ingen arbetstagare eller vän ska behöva vara med om liknande historier som nu varje timme laddas upp på hemsidan #dammenbrister som ni kan hitta under länken här.

4